VÄRNA OM  PARADISET 

Jag inleder Skulptur På Bloggen med temat från en insändare som jag skrev i DN 2007 under titel ”Släpp Paradiset loss från förvisningen”. Artikeln handlade om förflyttningen av skulpturgruppen Paradiset (Le Paradis Fantastique), av Niki de Saint Phalle (1930-2002) och Jan Tinguely (1925-1991), från Batteriplan på Skeppsholmen till en plats längre bort,i backen, nedanför Moderna Museet. En plats bakom ett stängsel, omringad av körbanor och dessutom bevuxen med träden som dels skymmer skulpturerna dels missfärgar dessa. En plats dit få hittar.

Paradiset består av 15 delar och donerades till Moderna Museet av skulptörerna 1971. I 15 år fick detta färgsprakande och knastrande verk vara i blickfånget för Stockholmarna.Detta unika konstverk var med sin ursprungliga placering en färgsprakande katalysator mellan det gamla och det nya och ett avtryck av samtidskonsten i stadsmiljön när den är som bäst. Paradiset kändes som en naturlig inkörsport till Moderna Museet. Verkets poetiskt erotiska uttryck ansågs dock så obscent ock så stötande av vissa att det föranledde en obegriplig förvisning av skulpturgruppen till en undanskymd plats. Varken nationella eller internationella protester och fördömanden hjälpte. Paradiset har fallit offer för ett föråldrat och verklighets- främmande synsätt. Året 1986 blev det obegripliga ett faktum.

I 31 år har nu Paradiset varit i förvisningen på en plats dit obehöriga dvs. allmänheten inte har tillträde. Hur kan man isolera ett konstverk som utgör ett universellt kulturarv på detta sätt? Denna handling att isolera Paradiset anser jag vara både skandal och tragedi. Det är svårt att inte associera till länder där censuren har en härskande roll, även om i detta fall beslutet fattades efter en omfattande namninsamling bland Paradisets antagonister.     

                             Foto: En konstälskare har trotsat förbudet och besöker Paradiset

Istället för att sprida glädje och ge den ibland så kalla, gråa och dystra huvudstaden en välbehövlig injektion av färg och energi så faller Paradiset i glömska i den svårt tillgängliga backen nedanför MM. Att återföra Paradiset till en bättre och helst paradisisk plats, men framför allt till det öppna och tillgängliga offentliga rummet borde vara en prioritet för de som värnar om konsten och kulturarvet. Den bästa platsen är alltjämt den ursprungliga platsen vid Batteriplan, dessutom är det denna plats som valdes vid donationstillfället.

Stockholm, 7 juli 2017